Träbåtsbygge

Trots att båtbyggarutbildningen har varit den mest traditionsrika inom Kuggomskolan, så har den hamnat lite i skymundan i planeringen av traditionscentret. Det är svårt att sätta fingret på var orsaken finns, men det kan ligga något i att Kuggomskolan och träbåtsbygge är så tätt sammansvetsade att man tar så mycket för givet, medan byggnadsvårdssidan är s.a.s. ny och därför kräver mycket uppmärksamhet.

Situationen gällande träbåtstraditionen och utbildningen är dock precis lika öppen som gällande allt annat inom traditionscentret. Den gamla verksamheten läggs ner och sedan finns det ingenting!

Det är mycket lätt att sätta sig ner och peka ut skyldiga till det ena eller andra - men det brukar sällan höja på stämningen.

Vi skall hellre utvärdera situationen, plocka russinen ur den gamla kakan och hitta på ett nytt kakrecept, där de gamla russinen ingår - detta oberoende av om vi vill det eller inte.

Vi skall alltså koncentrera oss på möjligheterna, inte begränsningarna!

För att kunna få en någorlunda klar bild av framtiden, så borde vi försöka skapa oss en bild av nuläget. Vi borde kunna analysera träbåtsbranschen idag, för att ha en klar uppfattning om vad vi skall koncentrera oss på;

Var finns de största behoven just nu och i närmaste framtid?

Finns det behov av och möjligheter till att utveckla tekniker inom traditionellt träbåtsbygge?

Vilken är åldersstrukturen hos yrkesverksamma träbåtsbyggare idag? - när dör yrket ut ifall vi inte fortsätter med utbildningar?

Är det vettigt att utbilda nya träbåtsbyggare hela tiden? Nya träbåtsbyggare som kanske löper risken att bli arbetslösa eller måste försörja sig på något annat än träbåtar eller vore det bättre att i detta skede stöda de redan utbildade genom fortbildning och specialisering?

Oberoende av vad vi kommer fram till så skulle vi vilja se till att beredskapen för att fortsätta med att utbilda träbåtsbyggare inom traditionellt träbåtsbygge kvarstår.

På samma sätt som det inom byggnadsvården finns utrymme för samarbete med andra utbildare och organisationer som har ett stort, antingen nödtvunget eller frivilligt behov av byggnadsvårdskunnande, så finns det på träbåtssidan motsvarande behov. Det finns bl.a. museer och föreningar som alltid kommer att vara i behov av kunniga träbåtsvårdare.

Det finns också ett klart behov av dokumentation av historian, både då det gäller gamla ritningar som gamla arbetsmetoder.

Det finns en massa frågor och då gäller frågorna här ovan främst yrkeskåren, men sedan har vi också hela skaran träbåtsägare som vill vårda sin pärla själv och för det ändamålet behöver kunskap. Både i form av dokumentation och praktiska kurser - både kortare och längre kurser.

En fråga som också kan slängas upp i luften är frågan om hållbar utveckling.

Med tanke på antalet fritidsbåtar som finns redan nu och det antal farkoster som fritidsflottan utökas med per år så kan man ställa sig frågan om det kan anses ligga inom ramen för hållbar utveckling att producera den mängd glasfiber- och aluminiumbåtar som produceras idag?

Skulle det vara dags att utveckla träbåtsbyggartraditionen parallellt med bevarandet av det traditionella kunnandet? Finns det en beställning på nytänkande inom träbåtsbygge?

Det finns många frågor...

Niklas


Inläggshistorik

  • Facebook Social Icon
  • Instagram

© Traditionscentrum – Perinnekeskus Kuggom 2019