Byggnadsvårdsproblematiken

För att kunna skapa sig en uppfattning om vad byggnadsvården inom ramen för Traditionscentret Kuggom egentligen innebär, så bör man ställa sig några frågor för att få tag i våra tankar kring byggnadsvården.

Var ligger byggnadsvårdens problem?

Ställ dig frågan högt och fundera!

Vi påstår så lätt att ett av de största problemen är tillgång på kunniga hantverkare och material.

Förenklat sagt kan vi säga att så är det ju och så börjar vi fundera på hur vi skall kunna åtgärda detta problem. Vi funderar på utbildningar, föreningar och nätverk - vi måste informera, marknadsföra och utbilda - både yrkeskåren och hobbybyggnadsvårdare.

Vart man än kommer så kan man konstatera att viljan att vårda vårt kulturarv i form av bebyggt landskap finns och t.o.m. ökar. Vi märker att en stor del av ägarna till gamla byggnader vill vårda sina hus på rätt sätt. Med rätt metoder och rätt material.

Stödet för tanken på ett byggnadsvårdscenter i Kuggom väcker uteslutande positiva kommentarer med tanke på Kuggomskolans historia och Lovisas image som stad med gammal bebyggelse.

Medan allt detta pågår och vi gör vårt bästa för att sprida på kunskapen och entusiasmen så glömmer vi lätt bort en mycket viktig sak som det börjar vara dags att uppmärksamma, annars kan det gå illa med tiden.

Hur få mera yrkeskvinnor och -män?

Det är i denna fråga som den stora orsaken till problemet lurar. Om man ställer sig frågan vad som krävs för att det skall vara attraktivt att vara eller bli yrkeshantverkare inom byggnadsvård.

Det enklaste svaret på den frågan är: man skall kunna leva på det!

Så som läget är idag, så har vi en mycket stor och stark byggnadsindustri som styr och ställer då det gäller byggnadsbestämmelser och materialmarknaden. Det i sin tur betyder att fast intresset för att bevara gammal kunskap ökar hela tiden, så finns risken att möjligheterna att utöva dessa gamla yrken på heltid kan minska. De objekt där man får använda sig av traditionella metoder och material utan att behöva komma i kontakt med ofta obeprövade moderna metoder och material minskar hela tiden, så som lagstiftningen ser ut idag. Det är främst i museala sammanhang, i skyddade byggnader eller i fritidsbyggnader som det är möjligt.

Som exempel kan jag ge ett gammalt torp som jag har tillgång till, som ännu på 1960-talet fungerade som fast bostad. I något skede har denna byggnad klassats om till fritidsbostad, vilket innebär att ifall jag vill återgå till att använda byggnaden som fast bostad, så blir det ändring av användningssyfte och därmed ett bygglovsärende som oftast idag bland myndigheterna tolkas som att byggnaden skall uppfylla dagens krav på isolering, ventilation osv. - dvs. i en byggnadsvårdares ögon måste byggnaden förstöras. Också i det fallet skulle en byggnadsvårdshantverkare som tar sig an ett 1800-tals torp vara tvungen att utföra arbeten som är emot hennes/hans övertygelse.

Tolkningen på krävda byggnadsåtgärder i samband med bygglovsförfarandet ovan är förstås en sanning med modifikationer, men för att börja argumentera med myndigheterna krävs lite mera än "jag tycker nog att..."

Slutsatsen är med andra ord att vi byggnadsvårdare måste få en röst som blir hörd också på de ställen där de byggtekniska och förordningsrelaterade diskussionerna förs. Det räcker tyvärr i dagens värld inte mera med att vara entusiastisk och tro på sin sak - man måste ta hänsyn till och bli del av det maskineri som dikterar villkoren för överlevnad i vårt samhälle.

Hur skall vi överleva då?

Förutom att vi skall fortsätta bevara, dokumentera och lära ut hantverk så måste hantverket synas och vi måste höja på dess anseende ännu mera. Och sist men inte minst måste vi se till att vi skapar möjligheter till att kunna upprätthålla våra kunskaper i praktiken i en kulturhistoriskt autentisk miljö.

Förutsättningarna för att kunna påverka vår situation finns enligt min mening i ett brett samarbete mellan olika aktörer i samhället, lite enligt den modell som Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet fungerar. Där ingår universitetet, kyrkan, museiverket, hembygdsförbundet m.fl. och byggnadsvårdskoordinatorns främsta uppgift där det kommande året är att kartlägga byggnadsvårdsbranschen i hela Sverige - bl.a. hur många årsverken branschen gör och vad den omsätter. Detta för att ha ett förhandlingsunderlag och mera "pondus" då man uttalar sig om branschrelaterad lagstiftning t.ex.

Inom detta tilltänkta samarbete skulle Traditionscentrum Kuggom stå för utbildningen i praktiskt hantverk i olika former, med sikte på en yrkesexamen inom byggnadsvård.

Vi måste skapa våra egna existensförutsättningar, för det finns inte någon annan som gör det för vår del!

Niklas


Inläggshistorik

  • Facebook Social Icon
  • Instagram

© Traditionscentrum – Perinnekeskus Kuggom 2019